Till minne av min kära vän.
När jag satt på bussen från Stockholm till Göteborg 24/10 fick jag beskedet om att en utav mina närmaste vänner i El Paso omkommit i en bilolycka under natten mot lördag. Jag blev helt förtvivlad där jag satt på bussen och kunde inte fatta det. Det känns fortfarande så himla overkligt.
Du hade kört ensam hemåt då du tappat kontrollen i en kurva, kört av vägen, flygit över järnvägsspåret ner i kanalen... Jag ryser, blir tårögd och blundar då jag tänker på det samtidigt som jag själv kan känna samma känsla som du kanske hade då du tappade kontrollen. Jag kommer nog aldrig bli av med den känslan. Ni som kört bil med mig har säkert varit med om hur jag fortfarande kan få panik i bilen även fast det var 2,5 år sen vår bilolycka inträffade.
Det var ju Du, jag, Krystle, Valerie och Donna som hängde varje dag på skolan. Vi åkte utanför skolområdet under luncherna även fast det inte var tillåtet och hittade på rackartyg. Hur vi ljög för skolpolisen men åkte ändå dit och jag fick 4 timmars kvarsittning hahah oh lord.. Jag kan fortfarande höra ditt härliga skratt.
Jag kommer ihåg den gången du kom fram till mig och presenterade din nya pojkvän.. Min haka föll ner till marken när du kom där med honom haha. Killen var nämligen en som jag hade haft på G med rätt länge! Såhär i efterhand skrattar jag åt det. Men vem kan klandra dig? Du var så oerhört söt hjärtat.
----------------------
Din Rosary var följande tisdag och begravningen var på onsdagen. Jag hade så gärna velat vara där Cory.. De sa att du såg fridfull ut med ett leende på läpparna..
Jag hade ingen chans i världen att ens hinna dit! När jag åker tillbaka till El Paso kommer jag och hälsar på dig min vän, jag lovar.
Tack för att du var en del utav mitt livs bästa år, det kommer du alltid att vara.
Kom och hälsa på mig sweetie
